Bokrecension: The Lies of Locke Lamora

Titel: The Lies of Locke Lamora
Författare: Scott Lynch
Serie: The Gentleman Bastard Sequence [Del 1/7]
Genre: Fantasy
Utgiven: 2006
Handling: För ett gatubarn så är livet i den glittrande och sprudlande staden Camorr hårt och ofta dödligt, men för det överintelligenta nyblivna gatubarnet Locke Lamora så blir det bara ytterliggare än utmaning. Och han är snart i vuxen ålder inte bara en hängiven tjuv utan också en exceptionell bedragare som leder sitt eget tjuvgäng kallat ”Gentleman Bastards”…
I den undrevärldens ögon så är dessa bara ett av många kämpande tjuvgäng, men föga vet de att Locke och hans kumpaner egentligen riktar in sig på den styrande övre adeln, ett förbjudet mål enligt den rådande pakten, och att de redan stulit mer pengar än de någonsin kommer att kunna använda. Allt samtidigt som de undvikit inte bara adelns hemliga polis utan också undvikit att ge den undrevärldens härskare, Capa Barsavi, dennes rättmätiga andel…
För ”Genteman Bastards” handlar det dock inte längre om pengarna utan om utmaning och de påbörjar självsäkra sin största kupp någonsin. I skuggorna dyker dock en ny och lika intelligent kraft upp som i sina egna dolda syften inte bara hotar att stjälpa Lockes planer, utan också allt annat han håller kärt…

Kommentar: Boken ”The Lies of Locke Lamora” av Scott Lynch är en debutroman som prisats av många som både originell och välskriven. Och detta med en story som känns ungefär som fantasygenren möter kuppfilmen. En genreblandning som faktiskt gör att boken känns ganska fräsch, men jag kan tyvärr inte riktigt hålla med resten av dess positiva kritik, och i mina ögon så är boken tämligen överskattad.
Till att börja så erbjuder boken faktiskt en helt okej läsupplevelse, och den är rätt spännande från början till slut. Detta gäller framförallt bokens början som både bjuder på intelligenta tjuvintriger, mystik och intressanta tillbakablickar från Lockes barndom. Bäst är dock den fantastiska, inlevelserika och intressanta, om än kanske inte direkt trovärdiga, bokvärld som boken erbjuder, däribland den välutarbetade staden Camorr där en stor del utav boken utspelas.
Trots detta så väckte boken dock inga större känslor eller djupare intresse, och jag kände mig heller aldrig direkt tvingad att komma till slutet. Ett slut som när det väl anlände kändes både ansträngt, konstruerat och som inget utöver det vanliga. Detta är också påtagligt för större delen utav bokens andra halva där mystiken försvinner och ersätts av konstruerade och överdrivna storyelement och scener.
Antagonisten och dennes motiv, som i början var spännande och intressanta, blir t.ex. efter vidare avslöjande både stereotypiska och tunna. Bokens andra karaktärer väckte heller aldrig mer än ett milt intresse, även om författaren dock faktiskt lyckas skapa några berörande scener med dessa personer. Men allt i allt så kändes karaktärerna tillsammans med dialogen och storyn helt enkelt lite som det från en ungdomsbok, och antagligen anledningen till den ”simpelhet” och brist på ”trovärdighet” som jag uppfattade.
Sammanfattningsvis så är boken ”The Lies of Locke Lamora” en intressant bok i det att både dess story och bokvärld innehåller en viss fräschhet, samtidigt som boken bjuder på både okej spänning och underhållning. Fasaden faller dock tämligen snabbt och svagheter såsom simpelhet och tunnhet i storyn gör sig snart gällande. Boken faller också på sina karaktärer, antagonist, och avslutning, som i sin ”ansträngdhet” aldrig väcker mer än ett milt intresse.
Betyg: 6/10 [Ok]

Bokrecension: The Talismans of Shannara [Del 4/4]

Titel: The Talismans of Shannara
Författare: Terry Brooks
Serie: The Heritage of Shannara [Del 4/4]
Genre: Fantasy
Utgiven: 1993
Handling: Shannaras tre ättlingar har nu fullgjort sina tre uppgifter. Alverna har återvänt med Wren Elessedil som sin drottning, druidernas makt är tillbaka med Walker Boh som nybliven druid, och Shannaras svärd är återfunnet av Par Ohmsford. Trots detta hänger ländernas öde fortfarande i vågskålen och de är alla osäkra på hur de ska använda sina nyvunna resurser för att hjälpa de fyra länderna…
Skuggonerna och deras ledare Rimmer Dal agerar samtidigt direkt mot detta nya hot mot deras makt. En enorm här är snart på marsch mot alverna och mot druiden Walker sänds fyra mäktiga demoniska ryttare. Par Ohmsford, jagad och omgiven av faror, tvingas nu också skörda de frön av tvivel och misstro som Rimmer Dal sått. Enligt denne så är Par en skuggon själv, något han börjar märka i sina alltmer vilda och mörka krafter, och ljusets talisman, Shannaras svärd, förblir oanvändbar i hans händer…

Kommentar: Med boken ”The Talismans of Shannara” så når Terry Brooks serie här sitt slut. En serie som började simpelt och mediokert med första boken, för att sedan ta ut svängarna lite i de två mittenböckerna. Efter utsvängningarna i de två mittenböckerna, en lyckad och en totalt misslyckad, så återgår dock allt här i denna avslutande del sitt ursprung, och boken speglar den första i flera aspekter.
Till att börja med så är berättelsen här, precis som i första boken, tämligen jämt fördelad mellan seriens huvudpersoner och dessas göromål. Något som ökar bokens takt och gör den mer balanserad. Seriens karaktärer är helt enkelt inte tillräckligt djupa eller intressanta för att kunna stå för sig själva som t.ex. skedde med Wren i den misslyckade tredje delen. Men nu när berättelsens fokus skiftar mellan flera personer så lyckas till och med bokens Wren delar uppnå ett visst intresse.
Likheterna med den första boken gäller dock tyvärr fortfarande också dess negativa aspekter, och saker såsom en relativ simpelhet i storyn, omogna dialoger, och platta karaktärer återfinns även här. Undantaget är dock karaktären Walker Boh, som här och i resten av serien utgör seriens enda positiva undantag. Och ser man tillbaka på serien så utgör han och han utveckling faktiskt dess enda minnesvärda aspekt.
Boken bjuder också på en avslutning som faktiskt både var rätt okej och tämligen spännande, iallafall med resten av serien som måttstock, samtidigt som slutet uppfyller alla löften ifrån första boken. Men mätt mot avslutningarna i många andra fantasyserier så blir det dock aldrig vare sig särskilt berörande, fantastiskt, eller intelligent. Mot slutet så plågas också boken utav moment som man tycker borde ha varit överstökade vid det här laget. Man orkar bara läsa så många räddningar utav tillfångatagna karaktärer eller irrande i staden Tyrsis kloaksystem innan man börjar tröttna.
Sammanfattningsvis så speglar denna sista del seriens första bok på flera sätt, bl.a. beträffande ett större fokus på seriens alla huvudpersoner, något som gör läsupplevelsen mer balanserad. Mot detta så står dock fortfarande samma negativa aspekter som innan, och även om avslutning är tillfredsställande så blir den aldrig något över det vanliga. Detta utgör vid det här laget dock ingen förvåning, och en jämförelsevis medioker serie avslutas här med en lika medioker bok.
Betyg: 5/10 [Medioker]

Bokrecension: The Elf Queen of Shannara [Del 3/4]

Titel: The Elf Queen of Shannara
Författare: Terry Brooks
Serie: The Heritage of Shannara [Del 3/4]
Genre: Fantasy
Utgiven: 1992
Handling: Walker och Par har upplevt både förluster och segrar i sin kamp mot skuggonerna och de kämpar båda vidare med sina respektive uppdrag. Men det är nu också upp till vandrarkvinnan Wren att uppfylla sin del i det hela. Allanons ande gav henne i uppdrag att hitta de försvunna alverna, och hon har nu äntligen hittat den ledtråd hon behöver för att finna dem. Detta kommer dock leda in henne på en lång och mörk resa i ett uppdrag som även lovar att leda henne till både världsomvälvande och personliga avslöjanden…
Kommentar: Efter att ha läst denna tredje del i Terry Brooks ”The Heritage of Shannara” serie så måste jag tyvärr konstatera att luften här går ur berättelsen och boken är i sin helhet ett riktigt misslyckande. Huvudproblemet är att samtidigt som seriens alla negativa egenskaper återfinns så saknas nu de tidigare delarnas positiva egenskaper helt. Borta är t.ex. den första bokens iallafall relativa fräschhet och den andra delens intressanta karaktärer, något som gör denna bok tämligen fattig.
Bokens negativa egenskaper utgörs bl.a. av en sämre story som saknar både spänning, innovation och intressant innehåll. Storyn väcker inte heller någon som helst känslomässig respons, och den är i sin helhet både simpelt och omogen. Samma problem återfinns vidare även hos bokens karaktärer, som även de varken väcker läsarens sympati eller intresse. För mycket utav bokens innehåll upptas också utav bokens huvudperson Wrens ältande kring sitt öde, bakgrund, och magi, något som tillsist blir riktigt uttjatat. Och samtidigt så upptas resten av boken utav tråkigt repetitivt resande, löjliga dialoger, och ointressanta strider.
Ett av bokens fåtal positiva egenskaper är bl.a. de miljöer författaren här skapar på den mystiska ö som blir slutet för Wrens sökande, men dessa miljöer och dess demoniska monster blir snart även de tämligen uttjatade. Boken bjuder också på en del milt intressanta avslöjanden som är relevanta för seriens huvudstory, men dessa räcker inte på långa vägar för att lyfta boken. Samma sak gäller för bokens diskussion kring priset för magianvändning och dess fåtaliga kapitel som kretsar kring Walker, som alla är intressanta men i helhet allt obetydliga för att kunna rädda boken.
Sammanfattningsvis så utgör boken ”The Elf Queen of Shannara” en stor kvalitets minskning där seriens tidigare positiva egenskaper saknas, samtidigt som alla dess negativa brister återfinns. Dessa brister inkluderar bl.a. här en sämre och simplare story, ointressanta och platta karaktärer, omogenhet, och en stor brist på innovation. Något som i slutändan gör boken till en både dålig och tråkig läsupplevelse, som bara är något att rekommendera till inbitna Terry Brooks fans.
Betyg: 3/10 [Dålig]

Uppdatering 4: Hösten

Som det märks så har bloggen den senaste månaden återigen haft ett litet uppehåll, bl.a. på grund utav studier, men jag hoppas att jag nu till hösten återigen ska kunna lägga ner lite mer tid på bloggen.

Jag har iallafall recenserat en del böcker, både utlovade och oplanerade, sen min senaste status updatering, och mer är att komma. Till att börja med så hade jag tänkt att jag skulle läsa klart och recensera de två återstående böckerna i Terry Brooks "Heritage of Shannara" serie. Detta har dock gått ganska trögt, framförallt på grund av en tydligt märkbar kvalitets svacka i den tredje delen.

Andra potentiella kommande bokrecensioner är bl.a. "The Lies of Locke Lamora", som är en tämligen kritikerrosad bok av Scott Lynch, och "The Briar King", som är den första delen i serien "The Kingdoms of Thorn and Bone" av Greg Keyes. Dessa båda är också såkallad ny fantasy skriven nu på tjugohundratalet. Självklart så är också en bokrecention på "The Gathering Storm", nästa WOT-bok utav Brandon Sanderson och Robert Jordan, att vänta nu när boken kommer ut om en månad.

Nyheter: Wheel of Time - Boktitlar och Teasers

Nu en månad innan nästa Wheel of Time bok utkommer, så har det släpps lite ny information och WOT-relaterade nyheter.

För det första så kommer hela serien nu att släppas som e-böcker med nya omslag. Samtidigt så har titlarna på de tre resterande böckerna nu också fastställts. Dessa böckers titlar och publiceringsdatum är därmed:

The Gathering Storm [Oktober 2009]
Towers of Midnight [Oktober 2010]
A Memory of Light [Oktober 2011]

Som brukligt så har också TOR, bolaget som ger ut böckerna, också släppt en del "teasers" bestående utav prologen och de två första kapitlen ur "The Gathering Storm". Dessa finns nu tillgängliga här:

Prologen: What the Storm Means [Tillgängligt vid betalning av 3 $]
Kapitel 1: Tears from Steel [Tillgängligt gratis vid registrering]
Kapitel 2: The Nature of Pain [Tillgängligt gratis vid registrering]

Min personliga åsikt, efter att självklart ha läst alla dessa, är att boken "The Gathering Storm" ser ut att bli en riktigt bra bok. Beträffande författarbytet så märks det dock att det nu är Brandon Sanderson som skriver och prosan är därmed lite annorlunda. Men känslan och karaktärerna känns dock fortfarande som de vore Robert Jordan som gjort dem, och storyn följer ju fortfarande hans outline. Den 27 oktober kan inte komma snabbare.

I tidigare bloggposter har jag skrivit om den första recensionen på "The Gathering Storm" och lite mer allmänt om splittringen och författarbytet.

Bokrecension: The Druid of Shannara [Del 2/4]

Titel: The Druid of Shannara
Författare: Terry Brooks
Serie: The Heritage of Shannara [Del 2/4]
Genre: Fantasy
Utgiven: 1991
Handling: Shannaras ättlingar har nu av Allanon fått sina respektive uppdrag: Par Ohmsford måste finna Shannaras svärd, Wren hitta de försvunna alverna, och Walker Boh måste återföra det borttrollade druidslottet Paranor. Endast om de alla lyckas med detta så har de en möjlighet att motverka skuggonerna och rädda de fyra länderna. Detta visar sig dock vara svårare än de trodde, och de kämpar nu alla med det hopplösa i sina tillsynes omöjliga uppdrag…
Walker Boh, den ovillige och reserverade druiden, vet nu att lösningen på hans uppgift kräver den Svarta Alvstenen. Problemet är att stenen är försvunnen från sin viloplats och han dör nästan i den fälla som dess tjuv lämnat efter sig. En öppning uppstår dock när han blir kontaktad av Quickening, den vackra och gåtfulla dottern till Silverflodens övernaturlige konung, som blivit utsänd av sin far för att besegra dennes galna broder Ulk Belk. Denna varelse är också den som stulit alvstenen, och Quickening berättar att Walkers hjälp är nödvändig för att besegra Ulk Belk och ta tillbaka stenen. Med sig på resan tar hon också frihetskämpen Morgan Leah och den farliga Pe Ell, även de nödvändiga för den farofyllda resa som kommer att ta dem långt norrut till det Eldwist, Ulk Belks ödsliga hemvisst…

Kommentar: Med boken ”The Druid of Shannara” så tar Terry Brooks berättelse ett steg i rätt riktning och boken är faktiskt mycket bättre än föregångaren, även om den dock fortfarande inte riktigt kan mäta sig med många andra verk inom fantasygenren.
Till att börja med så är storyn här bättre och den bjuder samtidigt på lite mer spänning. Denna uppgång beror främst dock på att denna del i serien främst fokuserar på Walker Boh och Morgan Leah, mina två favoriter ifrån första boken. Boh blir här en riktigt minnesvärd karaktär och tillskotten Pe Ell, den komplicerade och ondskefulle lönnmördaren, är också ett intressant tillskott. Morgan Leah tappar dock lite, och det är ett litet irritationsmoment att så mycket av berättelsen ses från hans ögon.
Resan till Eldwist, dessa karaktärers spända relationer till varandra och deras relation till Quickening, där en söker hennes frändskap, en hennes kärlek, och en annan hennes liv, är både välskrivet och utgör berättelsens underhållande stomme. Slutdestinationen, den stentäckta och uråldriga ruinstaden Eldwist, är också en stämningsfull och välskriven del i berättelsen. Saker och ting drar sen tillsist ihop sig till ett både häftig och berörande slut som även inger lite mer djup i storyn än vad föregångaren hade.
Förutom nämnda faktum att boken trots sin underhållning inte riktigt når upp till toppnivåerna så fanns det en del andra negativa aspekter. Bl.a. så fallerar berättelsen fortfarande ibland i prosa, omogenhet och dialog. Och storyn innehöll också fortfarande en del sämre och plattare avsnitt.
Sammanfattningsvis så är boken ”The Druid of Shannara” en förbättring som främst står på sina intressanta karaktärer och det drama som kretsar kring Quickening och hennes tre primära följeslagare. Boken bjuder också på mer spänning och på en berörande avslutning, men berättelsen faller fortfarande saker såsom prosa, omogenhet, dialoger och vissa sämre delar. Storyn slår inte heller den i många andra kände fantasyverk, men boken utgör dock ändå en bra och underhållande genomläsning.
Betyg: 7/10 [Bra]

Bokrecension: The Scions of Shannara [Del 1/4]

Titel: The Scions of Shannara
Författare: Terry Brooks
Serie: The Heritage of Shannara [Del 1/4]
Genre: Fantasy
Utgiven: 1990
Handling: Flera hundra år har nu gått sedan druiden Allanons tid, men druidernas försvinnande och med dem även mycket av värdens magi har dock inte gjort världen till den bättre plats som många trodde. En stor del av världen styrs nu utav den auktoritära sydlands federationen och samtidigt som dvärgarna är förslavade så har alverna gått upp i rök. Och samtidigt så hemsöks världen av mystiska ondskefulla varelser, de såkallade skuggonerna, och med druiderna borta så finns det ingen som kan bekämpa dem…
Genom dess ättlingar så lever den viktiga och magiska släkten Shannara dock kvar, och hos dessa kanske det fortfarande finns det som krävs för att ställa allting till rätta. Detta blir uppenbart när de tre Shannara ättlingarna Par Ohmsford, Walker Boh och Wren i sina drömmar blir kontaktade av den döde Allanons ande i dennes försök att ställa världens problem till rätta…

Kommentar: Författaren Terry Brooks, känd för att i sin tidigare Shannara trilogi ha gått i Tolkiens fotspår, tar här med sin nya Shannara serie ett litet innovativt steg i rätt riktning. Saker och ting förblir dock fortfarande här ganska stereotypiska och boken slås tyvärr med lätthet av andra fantasyförfattares verk, både samtida och nya.
Bokens story har dock en del säregna inslag som kan göra det till en givande läsning, och handlingen är iallafall okej och nått sånär spännande. Storyn blir också lite bättre mot slutet då saker trappas upp lite mer. Bokens karaktärer är även de tämligen intressanta, även om de dock inte är särskilt minnesvärda eller djupa. Några karaktärer är dock lite bättre, däribland Walker Boh som är intressant som den reserverade och djupa magikern. Det är också främst hans, och till viss del Morgan Leahs, avsnitt i storyn som är de bästa.
Bokens främsta stöttesten är dock dess simpelhet, och berättelsen kan på sina ställen kännas både lite platt och lite omogen. Problem återfinns också i prosa, dialoger, och karaktärsrelationer, som alla lämnar en hel del att önska. Bokvärlden är vidare rätt okej, men samtidigt även den inget utöver det vanliga. En förlåtande detalj är dock att boken vid läsning faktiskt var lite småmysig, och även om storyn är lite simpel och saknar komplexitet så blev det aldrig heller jättedåligt.
Sammanfattningsvis så är boken ”The Scions of Shannara” ett anonymt inlägg till fantasygenren, och även om den har lite säregna drag så förblir den dock tämligen stereotypisk och simpel. Handling, bokvärld och karaktärer är visserligen iallafall okej, men boken tappar ytterligare i omogenhet, och i sin mediokra prosa, dialoger och karaktärsrelationer. Och boken blir i sin helhet därmed endast en medioker läsupplevelse.
Betyg: 5/10 [Medioker]

Nyheter: The Gathering Storm

Nästa Wheel of Time bok "The Gathering Storm" släpps som sagt nu till hösten, 27 oktober för att vara exakt. Nu tre månader innan så har dock den första recensionen kommit. Recensionen är skriven av Jason, personen som driver fansiten dragonmount.com, och finns att läsa här.

Personlig kommentar? Nå, här trodde jag att jag inte kunde bli mer sugen på boken, men där hade jag tydligen fel. Det är iallafall roligt att recensionen på boken var välskriven och positiv, och att Brandon Sanderson verkar ha lyckats med att ta över efter Robert Jordan.

Jag har tidigare också kommenterat Wheel of Times avslutning, författarbytet, och bokens splittring, något som går att läsa här.

Bokrecension: Warbreaker

Titel: Warbreaker
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Fristående
Genre: Fantasy
Utgiven: 2009
Handling: Det fattiga bergsriket Idris hotas återigen utav krig med det mäktigare riket Hallandren, och i ett försök att köpa mer tid så tvingas Idris härskare motvilligt uppfylla ett gammalt avtal rikena emellan. Avtalet stipulerar att kungafamiljen ska gifta bort en av sina prinsessor till Hallandrens fruktade gudahärskare, och prinsessan Vivienna som i hela sitt liv tränats för denna uppgift gör sig beredd för avfärd. Idris härskare har dock börjat inse det lönlösa i avtalet, och han överraskar alla genom att istället skicka sin yngsta mindre värdefulla dotter Siri…
Siri, som är helt otränad för sin uppgift, finner sig nu därför i det för henne hedniska och farliga Hallandren, fullt av färger och rikedom, och allt styrt utav prästerskapet och dess levande gudar. Hon finner dock att allt inte är vad det verkar, och att hennes blivande make, gudakungen Susebron, styggelsen som hon sagts förtär folks själar för att hålla sig vid liv, kanske inte är det hot hon trott…
Trots avtalet så kommer kriget länderna emellan också bara allt närmare. Och samtidigt så anländer prinsessan Vivienna i hemlighet till staden, fast besluten att rädda sin syster och försvaga Hallandren inifrån. In i allt detta så inblandas också Lightsong, en av Hallandrens gudar och en ytterst motvilligt sådan, och Vasher, en mäktig magiker vars dolda målsättningar hotar att påverka alla andras planer…

Kommentar: Med boken ”Warbreaker” så ger Brandon Sanderson oss återigen en underhållande och fristående fantasyroman. Den har också av många klassats som hans bästa bok hittills, något som jag dock tyvärr helt inte själv kan hålla med om. Och jag tyckte snarare att denna bok, även om den var bra, var hans sämsta hittills.
Saken är den att Brandon, som är långt ifrån en enkelspårig författare, ger sina böcker helt olika och nyskapande inriktningar, något som därmed gör att alla hans böcker kanske inte alltid passar för alla. Och att jag inte riktigt helt uppskattade denna bok, har nog mer att göra med min egen smak, än med fel hos Brandon Sanderson. Bokens nämnda nyskapande utgör, trots mina invändningar, också en väldigt fräsch läsupplevelse, som är markant i både story, känsla, och worldbuilding
Vidare så är bokens twistande story både spännande och underhållande. Och även om boken börjar lite svagt så tar saker och ting snart fart och storyn växer. Men saker och ting tappar dock återigen mot slutet, som även om det är helt okej kunde ha varit lite mer häftigt. Beträffande bokens karaktärer så är dessa både sympatiska och intressanta att följa, men Brandon lyckas här inte ge dem samma djup och intresse som i tidigare böcker. Mer lyckade karaktärer inkluderar dock den gåtfulle Vasher, och den fröjdfulle Lightsong, som båda stärker berättelsen.
Samma halvhjärtade resultat återfinns tyvärr återigen i bokens worldbuilding, som även om den är intressant dock har gjorts mycket bättre i andra böcker, både av Brandon och av andra. Bokens magisystem är ett exempel, och är som vanligt innovativt och nyskapande, men vägt mot magisystemet i Brandons ”Mistborn” böcker så faller det på mållinjen. Saker som är mer lyckade är dock bokvärldens mytologi med sina återvända gudar och hur detta sedan spelar ut sig i berättelsen. Vissa delar av magisystemet, som t.ex. användandet av livlösa, var också intressanta.
Andra saker att nämna är till att börja med bokens prosa, som här är bättre än i författarens tidigare böcker, och den vackra användningen och beskrivning utav färger, som är en viktig del i bokens handling och magi. Tillsist så hade boken också lite utav en ungdomsbok känsla över sig, och saker och ting hade gärna kunnat vara lite mörkare. Detta handlar dock snarare om en smaksak från min sida, och inte om litterära fel med boken. Och Brandon har ju bl.a. meddelat att bokens ljusare framtoning var ett medvetet tillägg efter hans lite mer mörka ”Mistborn” trilogi.
Sammanfattningsvis så är Warbreaker en bra och underhållande bok som av många klassats som Brandons bästa hittills. Personligen anser jag dock det motsatta, och även om story, karaktär, magisystem, och worldbuilding är bra och intressant, så slår de inte de i hans tidigare böcker. Författaren ger oss dock här en bok, som med sitt nyskapande och sin underhållning, ändå är läsupplevelse över det vanliga, och en helt okej bok.
Betyg: 7/10 [Bra]

Nyheter: A Dance with Dragons försenad

Det verkar som om historien upprepar sig då George R.R. Martins kommande bok nu återigen har blivit försenad. Och boken kommer inte, som jag meddelat förrut, att komma ut till hösten. Återigen en besvikelse beträffande bokens publicering alltså.

Martin är dock positiv och har iallafall meddelat att framsteg gjorts, något som går att läsa på hans blogg. Och utifrån vad han skriver så verkar saker dra ihop sig mot slutet iallfall.

Beträffande ett nytt publiceringsdatum så verkar hans planer vara att försöka få "A Dance with Dragons" klar till september, för en publicering februari 2010. Som vanligt så är dock dessa spekulationerna osäkra, men de går iallfall att läsa mer om här.

Personligen så var väl denna ytterligare försening väntad, då jag sedan tidigare förstått att George R.R. Martin är en friskrivare. Något som innebär att han skriver saker som de kommer utan att planera allt för mycket. Men jag litar dock på hans ord om att det börjar närma sig slutet, och jag ser iallafall en publicering av boken våren 2010 som milt genomförbart.